Godmorgon! Har precis suttit på altanen och käkat min goda frukost som ni ser på bilden nedanför. Det är tredje dagen som jag är hemma från jobbet på grund av dessa nätter utan sömn och som leder till attacker. Jag orkar på riktigt inte mer. Jag fick ju ut en ny medicin för tre veckor sedan och han sa att sömen ska bli bättre direkt. Har den blivit något bättre!? Nej!. Det spelar ingen roll hur trött jag är eller hur sent jag går och lägger mig. Jag somnar inte. Och dessa nätter jag somnar så vaknar jag upp till trettio gånger per natt.
 
Tur då att livet på läktaren finns som jag lyssnar på varje dag. Det är så mycket som hänt sen deras podd startade så jag har börjat om från början för att lyssna på hur mycket som hänt den närmsta året. Älskar verkligen allting som har med den podden och tjejerna att göra. Om ni inte har lyssnat på något avsnitt så rekommenderar jag varmt att göra det. Det är Maja Nilsson Lindelöf och Sanna Dahlström som driver denna podd och det bästa med den enligt mig: det är att den är så fri och att dem både är allvarliga och skämtsamma på samma gång. 

 
Du som gråter dig tills sömns varje kväll
Du som inte vågar gå till skolan pga blickarna och tystnaden så fort du kommer
Du som skadar dig själv när ingen ser
Du som tvingas leva ständigt på kanten till att bryta ihop.

Jag ser dig. Jag hör ditt rop på hjälp. När du känner dig som ensammast: kom då ihåg att jag står bakom dig. När du känner dig som svagast: kom då ihåg hur långt du har kommit i livet. När du känner dig som lägst på botten: räck då ut din hand så hjälper jag på vägen. När du inte orkar kämpa så kämpar jag åt dig. Låt mig torka dina tårar. Låt mig förstå. Låt mig få vara den hjälpande handen. Låt mig få vara kramen som läker. Låt mig få vara ditt leende på läpparna. Låt mig få hjälpa dig att bli ditt bästa jag. Du är en fantastisk person. Jag vet att man kan skratta bort orden när man står och mår som sämst. Man känner sig värdelös, ensam, äcklig och allting känns meningslös. MEN. Jag vill lova dig. Du ÄR fantastisk. Titta hur långt du har kommit i livet, och hur du ständigt jobbigare vidare varje dag. Även om du inte orkar kämpa mer så vaknar du upp morgonen efter ändå. Även om du inte orkar kämpa så orkar du ändå. Du är så stark. Så vacker och så bra. Du har kommit så långt i livet och ska fortsätta framåt. Låt mig vara en hjälpande hand på vägen upp. Vi ska visa världen hur starka vi är. Hur bra vi är och att vi faktiskt förtjänar att vara här. Låt mig nu ta din hand. Du och jag, tillsammans mot framtiden. Låt mig nu få torka dina tårar och hjälpa dig upp. En gång för alla.

 
Nu är jag inne på fjärde dagen där kosten är totalt förändrad och ingen form av godis eller alkohol finns inblandad. Jag är en form av känsloätare. Det betyder att jag äter genom mina känslor. Jag äter när jag mår dåligt och jag äter när jag mår bra. Det är nu jag börja känna av enormt i min kropp att jag inte fått i mig den mängd dåligt socker som jag är van vid. Det är nu dem jobbiga dagarna sakta börjar. Faktum är att jag inte vet vad jag ska göra. Hur tar man sig igenom det? Det enda jag vill göra är att springa till affären, köpa mig en stor mjölkchoklad och proppa i mig den samtidigt som jag tycker synd om mig själv!?. Jag vet faktiskt inte hur jag ska ta mig igenom dessa nästkommande jobbiga dagar. Just nu dricker jag Nocco bara för att få bort sötsuget lite, men det är svårt. 

Jag har kommit till denna fas vid ett flertalgånger innan men då gett upp. Jag har kommit till dessa dagar och tänker "fan det är inte värt det". Idag är det dock annorlunda och jag vet hur stolt jag är när jag står där om ett par veckor och faktiskt ser en skillnad fysiskt på min kropp samt börjar må bättre psyksikt. Det handlar bara om HUR jag ska ta mig igenom denna första fas som egentligen är värst. På något sätt är det tur att jag åker iväg i helgen, eftersom jag inte har tiden och tänka på godis och mitt sötsug då. Tyvärr kan man inte alltid bara åka iväg så fort man känner ett sötsug för att komma över det. Jag måste komma på mitt egna sätt att sätta stopp för det ändå.