Nu är jag inne på fjärde dagen där kosten är totalt förändrad och ingen form av godis eller alkohol finns inblandad. Jag är en form av känsloätare. Det betyder att jag äter genom mina känslor. Jag äter när jag mår dåligt och jag äter när jag mår bra. Det är nu jag börja känna av enormt i min kropp att jag inte fått i mig den mängd dåligt socker som jag är van vid. Det är nu dem jobbiga dagarna sakta börjar. Faktum är att jag inte vet vad jag ska göra. Hur tar man sig igenom det? Det enda jag vill göra är att springa till affären, köpa mig en stor mjölkchoklad och proppa i mig den samtidigt som jag tycker synd om mig själv!?. Jag vet faktiskt inte hur jag ska ta mig igenom dessa nästkommande jobbiga dagar. Just nu dricker jag Nocco bara för att få bort sötsuget lite, men det är svårt. 

Jag har kommit till denna fas vid ett flertalgånger innan men då gett upp. Jag har kommit till dessa dagar och tänker "fan det är inte värt det". Idag är det dock annorlunda och jag vet hur stolt jag är när jag står där om ett par veckor och faktiskt ser en skillnad fysiskt på min kropp samt börjar må bättre psyksikt. Det handlar bara om HUR jag ska ta mig igenom denna första fas som egentligen är värst. På något sätt är det tur att jag åker iväg i helgen, eftersom jag inte har tiden och tänka på godis och mitt sötsug då. Tyvärr kan man inte alltid bara åka iväg så fort man känner ett sötsug för att komma över det. Jag måste komma på mitt egna sätt att sätta stopp för det ändå. 
 
 
 
Tisdag och semester mitt såhär på hösten. Det kunde inte komma mer lägligt faktiskt. Förra veckan var jag sjukskriven pga min psykisk ohälsa som kaosar lite för mycket nu. Försökt att komma på banan och sätta lite rutiner dessa veckorna som jag fått ta hand om mig själv. Lagt om kosten så att jag ska kunna klara av både träning och vardag. Många av er vet att mitt mål är att nå ner i vikt och bli starkare i mig själv, därav en stor del av denna kostförändring. Just nu så känns det bättre och lättare än förväntat men det kommer ändå ta ett par dagar att vänja mig samt att komma förbi de dagar som brukar vara värst för mig. Efter tre-fyra dagar då sötsuget kommer tillbaka. Har bra folk umkring mig denna gången som pushar på. 

Imorse begav jag mig ut i regnet för att köra ett benpass med min PT. Det kändes helt okej. Inget mördarpass men helt klart godkänt. Det bästa med att träna nu när jag är hemma är tiden jag har efteråt att faktiskt kunna ägna mig och göra mat, kunna planera mina måltider och ha färidgt. Det gör en enorm skillnad. Det går bra nu. 

Ska spendera resten av dagen på stan en stund och köpa hem lite behövande saker nu till hösten, samt boka tågbiljetter till Stockholm. Åker upp nu på lördag igen och stannar en och en halv dag ungefär. Blir mycket åkande nu de sista matcherna, men jag älskar det!

Enligt mig är detta den bästa men ändå jobbigaste tiden på året. Värmen, solen och dagarna på stranden kommer allt närmre. Tyvärr är det inte endast de bra saker som kryper närmre. Även ångest, panik och osäkerhet kommer allt närmre. Överallt på sociala medier ser man kvinnor och män träna som galningar för att få den ultimata sommarkroppen.
 
Det man inte läser mycket om är alla dessa tusentals människor som sitter bakom skärmarna på sociala medier med ångest och panik för att dem inte tycks passa in. Alla dessa människor som går till sängs med ångest över sommarkroppen och att behövas visas på stranden. I många fall handlar det inte om just kroppen, utan att ständigt bli dömd av andra. Att komma till stranden, klä av sig till bikini bland alla hundratals människor och direkt bli döma av andra. Passa jag in? Passar jag inte in? Duger jag? Skrattar dem åt mig? Den extrema ångesten drabbar bland annat mig. Jag lever med den och ofta går den inte att hantera. 

I veckan när jag var i affären mötte jag två tjejer. Dem kan inte varit mer än sju-åtta år. Dem stod vid glassdisken och skulle välja vilken glass dem skulle ha. Inget konstigt med det tycker ni? Eftersom det var tjugofem grader varmt tänker inte jag heller att det var något konstigt. Dock ändrade det sig snabbt när den enda tjejen plötsligt tar upp en glass och säger "jag måste läsa om vad det finns för näringsämnen i glassen, vilken som har minst kalorier". Dem var inte mer än SJU!???? Där blev jag både rädd och extremt ledsen. Att ens tänka tanken på kalorier och näringsämnen vid den åldern gör mig förkrossad. Jag hade nästan lust att gå fram till dig och ta upp en glass till och säga "ta två när du ändå är igång och NJUT av glassarna". Det är fruktansvärt hur det blivit med all hets de senaste åren. Det är den ständiga pressen utifrån, från all sorts media som gjort att vi står där idag med fler än någonsin som lider av någon form av psykisk ohälsa. 

För att erkänna, tillhör jag en av dem som lider av psykisk ohälsa, ångest över att åka till stranden och panik över att behöva visa mig ute lättklädd under somrarna. Jag är en av dem som kan gråta mig till sömn efter att ha varit inne på Instagram och sett alla dessa fitnessmodeller. Att det ens ska behöva vara såhär. 
 
Det är som citatet som plötligt kom upp i mitt huvud på en strand i Spanien för ett par år sedan. Då sa jag till mig själv såhär "I natt drömde jag om Victoria Secret. Tyvärr vaknade jag upp och insåg att jag hade fett på kroppen. Då får jag skapa mig en egen Secret". Jag har levt med detta sen den dagen och försöker ständigt påminna mig själv och även er att ni duger som ni är. Det handlar inte om viss sommarkropp. Det handlar att vara bekväm med den du är i vilket kroppsform du än har, och gå till stranden. Ödsla inte din tid med att oroa dig för vad som kan hända. Våga ta steget och njut av din tid. Din tur är nu, din tid är här. Du duger precis som du är, och låt ingen säga något annat. 

För att motbevisa mig själv kommer det tre ​sommarkropps​ bilder på mig med tre olika vinklar. Gå nu ut och njut av din tid. Du är värd alla sekunder av glädje som finns. 

 

    (null)